Rädisa är en snabbväxande, hälsosam grönsak och kan odlas nästan året runt. Hos oss får du lära dig allt om kålväxtens ursprung och egenskaper och om att plantera rädisor.
Trädgårdsrädisan (Raphanus sativus var. niger) är en av de mest populära grönsakerna i Asien. I Tyskland är ölrädisan mer känd – men rädisan kan användas på ett mycket mer mångsidigt sätt. Vi presenterar rädisan, dess egenskaper och krav och ger även tips om plantering och skötsel av den.
Rädisa: ursprung och egenskaper
Rädisan, även känd som rädisor eller rädisor, tillhör familjen kål (Brassicaceae). Den är nära besläktad med Rädisa (Raphanus sativus var. sativus) och foderrädisa (Raphanus sativus var. oleiformis) relaterad. Rädisan härstammar troligen från åkerrädisa (Raphanus raphanistrum), som är hemma i södra Europa och Asien. Den odlade formen av rädisan nådde troligen Tyskland först på 1200-talet. Idag används den över hela världen som grönsaksväxt. Ordet rädisa eller radi kommer från latinets "radix" som betyder "rot".
Rädisor bildar förtjockade rötter från delar av roten och skottet, den så kallade hypokotylen. De runda, ovala eller cylindriska rädisorna kan vara vita, rosa, röda, violetta, gröna, bruna eller svarta på utsidan. Inuti finns det vita, gröna till magentafärgade betköttet med sin aromatiska, varma, söta smak. Liksom alla kålväxter innehåller rädisan även olika senapsoljor, som står för den typiska, kålliknande, heta smaken. De har en antibakteriell effekt, vilket är anledningen till att rädisor kan bearbetas till hostsaft.
Rädisroten kan nå djupt ner i marken och bildar knappast sidorötter. Rädisans blad bildar till en början en basalbladsrosett med sågtandade, flikiga till pinnerade enskilda blad, några med långa stjälkar. Vid blomningstiden sträcker sig rädisans växter i längd ochbildar högblommande skott, som är täckta med omväxlande löv. Långdagsväxterna blommar först när dygnets längd överskridit ett visst antal timmar. Detta är vanligtvis fallet mellan maj och slutet av juni. Rädisblommorna visas på skott som är 120 - 200 cm höga. De växer i klasar och har vita till rosa blommor med några mörka ådror. Rädisor är självsterila, därför stränga korspollinatorer och beroende av insekter. Blommorna ger därför både nektar och pollen. Efter pollineringen bildas långsträckta baljor där de kantiga, rödbruna till mörkbruna rädisafröna mognar. Även när baljorna är mogna spricker de inte upp, till skillnad från raps (Brassica napus) eller senap (Sinapis). Alla delar av rädisan är ätbara: bladen, blommorna och unga baljorna kan också användas i köket.
Vad är skillnaden mellan rädisor och rädisor? Rädisor och rädisor tillhör samma art, men alla är olika. Rädisor är ofta betydligt större och längre, smaken är mer aromatisk, samtidigt som den är söt till stickande. Rädisor däremot har en milt het smak och skördas efter några veckor som möra, små kålrot. De är dock så nära släkt att de kan föröka sig om de blommar samtidigt.
Plantera rädisor: sådd, plats och Co.
Den optimala platsen för rädisor är på lätt till medeltung, smulig jord med bra vattentillförsel i full sol till halvskugga. På för lätt jord tenderar rädisor att bli lurviga och extremt stickande. Å andra sidan kan rädisroten inte utvecklas väl och med svårighet skördas på för tung jord. Nedslamning eller tunga jordar med tendens till vattensjuka är olämpliga, men kan förbättras med en kompostrik krukjord som vår Plantura ekologiska tomat- & grönsaksjord och sand. Införandet av organiskt material förbättrar också jorden på lång sikt, eftersom marklivet främjas och humusbildningen ökar.
Rädisor sås direkt utomhus eller i kallt hus, beroende på typ av odling och sort. Förkultivering är möjlig, men direktsådd ger mycket finare rödbetor och djupare rötter, vilket underlättar underhåll och skörd. Vissa rädissorter lämpar sig för sommarodling med sådd på våren, andra används som lagringsbara höst- och vinterrädisorsådd aug. Rädisor kan även odlas över vintern i ouppvärmda, skyddade kalla hus.
På grund av den stora variationen av sorter och deras odling under olika tider på året kan rädisor sås i omgångar varannan vecka och kan därför skördas nästan året runt. Först bearbetas jorden, vilket tar bort oönskat ogräs och generöst lossar jorden. Rädisafröna sås sedan tätt i rader med ett avstånd på 25 - 30 cm och separeras senare med ett avstånd på 20 cm mellan de enskilda rädisplantorna. Fröet placeras 1 - 2 cm djupt i marken eller krukjorden och vattnas kraftigt. Vid en optimal groningstemperatur på 14 - 15 °C kan de första plantorna ses efter 8 till 10 dagar.
Bra och dåliga grannar för rädisor: En blandad kultur av rädisor är mycket värd, eftersom vissa planteringspartner håller skadedjur borta och inte överför sjukdomar. Bra grannar för rädisor är sallad (Lactuca), morot (Daucus carota), selleri (Apium graveolens ), Salsify (Scorzonera hispanica), spenat (Spinacia oleracea), tomat (Solanum lycopersicum), Paprika (Capsicum annuum), ärtor (Pisum sativum) och bönor (Phaseolus vulgaris). Dåliga växtgrannar, å andra sidan, är besläktade brassicas (Brassica), gurkor (Cucumis sativus) och lök (Allium) cepa ).
Snabbväxande rädisor kan odlas som en tidigare eller andra gröda. I växthuset trivs de varma betorna optim alt tidigt på våren och skördas i början av maj då tomater, paprika och liknande flyttar in. Höst- och vinterrädisor kan sås från augusti som eftergröda efter tidiga morotssorter, buskbönor, ärtor eller sallad. Rädisa bör inte odlas direkt efter andra brassicas för att undvika den fruktade klubbroten (Plasmodiophora brassicae). Ett uppehåll i odlingen på fyra till fem år rekommenderas därför.
Rätt vård
Att ta hand om rädisor är ganska enkelt, också för att kulturen växer snabbt. Två till tre veckor efter sådd separeras plantorna till sitt slutliga avstånd. Regelbunden hackning mellan raderna minskar tillväxten av ogräs, vilket är särskilt viktigt iplantfasen är viktig. Vi presenterar ytterligare vårdåtgärder i följande stycken.
Vattna och gödsla
Gödsling och bevattning är viktigt när man odlar rädisor, eftersom torka, värme och näringsbrist resulterar i pälsiga, fräna och vedartade betor. I extrema fall skjuter rädisorna av stress och blommar för tidigt. Regelbunden vattentillförsel är därför särskilt nödvändig i torra perioder.
Rädisa är en av genomsnittskonsumenterna och bör förses med tillräckligt med näringsämnen, särskilt vid den tidpunkt då betorna utvecklas. Vår Plantura ekologiska tomatgödsel är speciellt anpassad för behoven hos tomater och andra typer av grönsaker. Den fungerar under en period på cirka tre månader och släpper långsamt och jämnt ut de näringsämnen som den innehåller. Detta förhindrar effektivt att växterna tvättas ut eller övergödslas. Den djurfria granulära gödseln kan arbetas in i markytan när man lossar den för sådd. Färsk gödsel eller kompost bör inte tillsättas precis innan rädisor sås eftersom det är alldeles för hårt för rädisor och kan skada plantorna.
Vanliga sjukdomar och skadedjur på rädisor
Rädisa är en ganska robust grönsaksväxt, men olika skadedjur och sjukdomar kan förekomma under ogynnsamma odlingsförhållanden:
- Färjeloppor (Psylliodes): Små, hoppande, blanka svarta skalbaggar orsakar sållliknande håliga löv. Regelbunden hackning mellan raderna, finmaskiga grönsaksskyddsnät och renfanabuljong minskar angrepp.
- Kålfluga (Delia): Kålflugans larver livnär sig på rötterna av kålväxter och unga plantor dör ofta helt. Grönsaksskyddsnät och en blandad kultur med tomater och selleri håller kålflugor borta.
- Mjölkkålsbladlöss (Brevicoryne brassicae): Vitgrå bladlöss suger på de unga skottspetsarna. Nyttiga insekter mot bladlöss och en blandad kultur med bönor minskar angrepp.
- Lövfläcksjuka: Olika svamppatogener orsakar mörka fläckar på bladen, som ofta inte är farliga i sig, men indikerar andra sjukdomar eller skadedjur på rädisan.
- Mjöl (Peronospora parasitica): På bladets undersida bildas gråvita svampväxter som reflekteras som gula fläckar på ovansidan. Varmt och fuktigt väder främjar sjukdomen, så tillräcklig ventilation och planteringsavstånd bör säkerställasrespekteras.
- Vitrost (Albugo candida): Glänsande vita svamppustler på undersidan av bladet uppträder särskilt vid hög luftfuktighet och sprids snabbt genom vind och vatten i grödan. Berörda löv ska tas bort och slängas med hushållsavfallet.
Är rädisor tåliga?
Unga, skördeklara rädisor är inte härdiga och skördas och lagras därför i sin helhet på hösten. Fullvuxna hösträdisor tål temperaturer så låga som -9 °C och kan teoretiskt skördas hela vintern om marken är frostfri, men de är ofta för vedartade i detta skede. Betorna kan även spricka upp vid frost och är då inte längre ätbara. Vinterskydd med folie eller fleece eller odling av rädisor i ett isolerande, ouppvärmt växthus är ett bättre alternativ till utomhusodling om betorna inte kan lagras.
De första aromatiska rädisbetorna kan skördas bara några veckor efter sådd. Vi tipsar om skörd och förvaring av rädisor.