Varför flyttar vissa fåglar söderut och andra inte? Var exakt övervintrar centraleuropeiska flyttfåglar? Och när kommer de tillbaka? Du kan hitta svar på dessa och andra frågor, stimulerande bilder och spännande fakta här.
När fåglarna drar sig tillbaka efter häckningssäsongen på sommaren och deras sång inte längre är lika glad och polyfon som på våren, är säsongen över för många fågelälskare för tillfället. Det vill säga åtminstone tills de kalla höstvindarna tar till och för med sig ett helt nytt fågelskådespel: Plötsligt samlas stora grupper av fåglar på åkrar och träd och enorma flockar flyger över himlen. Dessa fåglar förbereder sig vanligtvis för mycket långa resor - eftersom våra vintrar är kalla och karga och inte erbjuder många fågelarter den nödvändiga födotillgången för att ta sig fram till våren. På grund av detta lämnar dessa fåglar sina häckningsplatser och beger sig söderut. Vi skulle nu vilja förklara för dig mer i detalj vart våra tama flyttfåglar tar vägen, när de återvänder till oss och vilka faror som lurar på deras långa resa.
flyttfåglar: profil och definition
Flyttfåglar är de fågelarter som regelbundet lämnar sina häckningsplatser, vistas i särskilda vinterkvarter utanför häckningssäsongen och sedan återvänder. Dessa är ofta insektsätare som svalor eller sångare, som vi helt enkelt inte kan hitta mat till på vintern. Men den centraleuropeiska vintern har inte så mycket att erbjuda för andra fågelarter heller, vilket tvingar dem att dra söderut också - det räcker helt enkelt inte för alla.
Motsatsen till flyttfåglar är de så kallade standfåglarna, som faktiskt stannar kvar i sina häckningsområden året runt och nöjer sig med vad det karga vinterlandskapet har att erbjuda. Våra bofåglar i Tyskland, Österrike, Schweiz och andra delar av Centraleuropa inkluderar rödhaken, kolmesen och hackspetten.
Hur hittar flyttfåglarna sin väg?
Hur exakt flyttfåglar hittar söderut har varit längeTime en spännande fråga inom vetenskapen. Man fann tidigt att migrerande beteende är medfött hos många arter och att även djur som hålls isolerade vet exakt var de ska ta vägen. En typ av inre kompass har upptäckts som gör att fåglar kan uppfatta lutningsvinkeln på jordens magnetfält. Andra orienteringsmetoder är också landmärken, som fåglarna kan lära sig, samt stjärnornas och solens position. Tack vare sin förmåga att uppfatta UV-ljus kan fåglar bestämma det senare även när himlen är molnig.
Tips: Med frågan "varför kan fåglar flyga?" vi behandlar det i vår specialartikel.
Flygrutter: Vart flyger våra inhemska flyttfåglar?
Självklart uppstår frågan nu om vart våra inhemska flyttfåglar tar vägen när de lämnar oss. Det går tyvärr inte att svara på så enkelt, eftersom flygvägarna och vinterkvarteren varierar mellan de enskilda fågelarterna. Vissa fåglar flyger bara till regioner lite längre söderut, andra reser en halv världsresa och ytterligare andra migrerar bara under vissa omständigheter. För enkelhetens skull delas därför flyttfåglarna in i kort- till medeldistansflyttare, långvägaflyttare och partiellflyttare. I det följande får du reda på vad du kan tänka dig under dessa namn och vilka av våra inhemska flyttfåglar som är listade under dem.
Långdistansmigranter
Som namnet antyder är långväga migranter fåglar som reser särskilt långa sträckor under flyttningen. Hibernationskvarteren ligger vanligtvis många tusen kilometer bort från häckningsområdena. Flyttfåglarna flyger söderut från Tyskland och andra delar av Europa över Medelhavet, längs den afrikanska Atlantkusten och ibland till och med över öknen innan de slutligen slår sig ner söder om Sahara.
Ett utmärkt exempel på långväga migranter är vanliga hassvalpar, som vandrar ungefär halva året och tillbringar bara tre månader vardera i sina häcknings- och övervintringsområden. Segelflygplanen är perfekt anpassade till livet i luften och kan till och med sova under flygningen.
Andra kända långväga migranter är:
- White Storks
- Dust Swallows
- Ladugårdssvalor
- Chiffchaff
- Cuckoos
Korta till medellånga migranter
Som kortvägsmigrant ellerMedeldistansflyttare är å andra sidan fågelarter som sällan reser mer än 2000 kilometer för att komma till sina vinterkvarter. För våra inhemska flyttfåglar finns dessa främst i Medelhavsområdet. De flesta arter finns också kvar i södra Europa; endast ett fåtal korsar faktiskt Medelhavet och övervintrar i norra Afrika. Vissa kort- eller medelväga migranter övervintrar också i milda delar av Västeuropa.
Mycket välkända medeldistansmigranter är till exempel starar, som kan bilda enorma svärmar med flera hundra tusen individer och erbjuda ett sant naturskådespel med sina imponerande formationer.
Andra lokala kort- och medeldistansmigranter är:
- Kranar
- Vildgäss (t.ex. grågäss)
- Black Redstarts
- Skylark
- Blackcaps
partiell avdragare
Fågelflyttning är dock inte alltid obligatorisk. Vissa fågelarter är så kallade partiella flyttfåglar, varav en del är standfåglar och några är flyttfåglar. När det gäller exempelvis guldfinken finns en del av de centraleuropeiska populationerna kvar i sina häckningsområden, medan andra övervintrar i Västeuropa. När det gäller bofinken är flyttningen däremot främst en fråga för kvinnor: medan honorna går till mildare trakter på vintern, stannar hanarna oftast kvar i häckningsområdena och bildar där mindre svärmar.
Andra lokala deltidsanställda är också:
- Grönfinkar
- Searess
- Dunnbell
Ibland inträffar fågelflytt endast under vissa omständigheter. Under särskilt hårda vintrar och när det råder brist på föda lämnar några fågelarter plötsligt sina häckningsplatser i stort antal och slår sig ner i ett mildare område. Detta fenomen, som också är känt som evasion eller invasion, förekommer till exempel hos siskins eller nötskritor.
Notera: Beteckningarna "lång", "kort" eller "medeldistans migrant" är endast giltiga region alt. Medan rödhaken är en stillasittande fågel i till exempel Centraleuropa, är den en kortvägsflyttare i Nordeuropa, som lämnar sitt häckningsområde och övervintrar till exempel hos oss. Detsamma gäller även invasiva fåglar, som faktiskt är hemma i nordligare trakter och som då och då dyker upp i flockar som vintergäster. Dessa inkluderar till exempel fjällfinken eller vaxvingen.
När är flyttfåglarna i rörelse?
I princip lämnar flyttfåglarna sina häckningsområden i slutet av året, när häckningssäsongen är över, och återvänder på våren för den nya häckningssäsongen. Exakt när flyttfåglarna lämnar beror på längden på deras häckningssäsong och avståndet till deras övervintringskvarter. Vissa arter börjar gå söderut igen redan i slutet av augusti; andra kan observeras här fram till november. Detsamma gäller reträtt - medan vissa flyttfåglar återvänder till sina häckningsplatser redan i februari, andra återvänder från sina vinterkvarter först i maj.
Faror för flyttfåglar
Att fly från den kalla vintern är inte utan risker. Fågelflytt är en ansträngande affär som kan vara särskilt dödlig för äldre djur. Men även unga och friska flyttfåglar måste kämpa sig igenom stormar och andra strapatser – en av dem är människan och hennes inflytande på naturen. Rastplatser och utfodringsplatser går till exempel förlorade till följd av att landskapet intensifieras och områdena förseglas allt mer. I Medelhavsområdet pågår även aktiv jakt med nät, klibbiga fällor och andra medel för flyttfåglarna, under vilken många djur mister livet. Och klimatförändringarna lämnar inte heller flyttfåglarna opåverkade: på grund av vårens allt tidigare början går sent ankommande fågelarter miste om högsäsongen för de insekter de behöver för att föda upp sina unga fåglar.
Av dessa skäl finns redan en fjärdedel av alla tyska häckfåglar på rödlistan och anses därför vara utrotningshotade.
Tiderna av fågelvandring erbjuder många underbara möjligheter att observera fåglar. Du kan ta reda på vad du behöver för detta och hur du kan upptäcka en mängd olika arter i din egen trädgård i vår specialartikel om "fågelskådning".